Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Lösenordsskyddad: Till Sally

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Nu blev det ju inte så många filmrecensioner som jag hade hoppats på under den här filmfestivalen, men film har setts (bland annat har jag hunnit se Cemetary Junction, Trädet och Shanghai!) så det lär nog dyka upp ett par här på bloggen inom en snar framtid! Just nu har jag däremot fullt upp med min universitetsansökan till England, studier och andra projekt.

Igår, den 17 november, invigdes för 21:a gången Stockholms Filmfestival. Som trogen volontärarbetare på Silver Audience Award, vilket jag har varit tre år i rad nu, var jag där och försökte få folk att betygsätta filmerna – eftersom jag hade sådant flyt att få jobba på biografen Skandia på Drottninggatan fick jag även se två fantastiska filmer: Xavier Dolans Hjärtslag, en berättelse om olycklig kärlek och rivalitet mellan vänner, samt Michael Winterbottoms välgjorda och fruktansvärt hemska The Killer Inside Me.

Hjärtslag är en berättelse om de två bästa vännerna Francis (spelad av Xavier Dolan själv) och Marie (Monia Chokri), som båda blir förälskade i adonisen Nicolas (Niels Schneider). Vi får följa de två vännernas förälskelse och får se på ett underbart minimalistiskt sätt hur deras gemensamma kärleksobjekt påverkar dem. Att kalla Nicolas ett kärleksobjekt är verkligen passande för den här filmen, eftersom fokuset för Dolan ligger på jakten på kärleken, inte kärleken själv, och det är just den här jakten som är det Francis och Marie lockas av. Den franska originaltiteln lyder Les Amours Imaginaires, vilket kan översättas till ”låtsasförälskelser”. Titeln visar vad filmen handlar om: det är inte en riktig förälskelse, det är bara på låtsas.

Xavier Dolan blir intervjuad efter filmen.

The Killer Inside Me, som bygger på Jim Thompsons roman med samma namn, har beskrivits som ”årets snackis”. Jag förstår varför. Det är en film som är lika bra som den är fruktansvärd, lika vacker som den är äcklande och lika intellektuell som den är barbarisk. Det är en rå film. Jag tror det är svårt för mig att överdriva hur fruktansvärd den är. Den handlar om Lou Ford (Casey Affleck), en sheriff i en småstad på vischan i USA. Lou verkar vara världens snällaste människa, tills ungefär en kvart in i filmen, när han slår och har sex med den prostituerade Joyce Lakeland (Jessica Alba). Det är den relativt milda starten på Lous sadistiska nedgång i den sinnessjukdom som redan har präglat honom tidigare i livet. Allteftersom filmen rullar vidare får vi genom tillbakablickar ledtrådar till varför Lou gör det han gör – och det är just det faktum att det är ledtrådar och inte svar som gör filmen till det den är. Winterbottom berättar inte en komplett historia. Istället sprider han frågetecken omkring sig som publiken sen får ta ställning till. Det är som ett öppet slut, fast hela tiden.

Vill ni se två bra filmer – se ovan nämnda. Vill ni bara se en bra film och klarar er utan illamående och förfäran? Då räcker det med den översta. Det är svårt att glömma den undre när man väl sett den. Men har ni det rätta sinnelaget och klarar av de lite råare filmerna är the Killer Inside Me utan tvekan en av årets absolut bästa filmupplevelser.

Två fantastiska filmer är avklarade. Många står på tur. Festivalen har börjat.

Ibland är större bättre

Och det gäller särskilt när man ska spela schack. Didn’t see that one coming, did you now?

Jag vet inte riktigt varför, men det är något speciellt med att spela schack på ett riktigt stort schackbräde. Det är helt enkelt roligare!

Bilden är från Träslottet som ligger i Arbrå i Hälsingland.

Motståndare var lillebror Tomas. Han var sitter till vänster utanför bild och tjurar för att han förlorade.

Bilder från Hälsingland:

I onsdags var det International Suit Up Day, och eftersom kostymer är så väldigt snygga fanns det ju ingen anledning för mig att inte ta på mig en. Det hela ledde till att jag, TJ, Martin och Skorpan suited up och gick ut och spelade biljard. Senare bestämde vi oss även, väldigt impulsivt, för att titta på Inception på Sergel – väldigt bra film!

Vi såg antagligen väldigt udda ut. Men vi var i alla fall inte de enda – vi träffade två andra som också spelade biljard i kostym!

Persilje och fetabiffar

Dagens kreation på matfronten var nötbiffar med fetaost och persilja. Jag fick stressa hem för att hinna göra i ordning dem så jag är väldigt tacksam att de blev så goda som de blev!

Det jag gjorde var helt enkelt att klippa och klistra lite bland recepten i Bonniers Kokbok (från 2002). Jag använde deras grundrecept för köttsmeten och sen tog jag proportionerna av feta och persilja från två andra recept på biffar. Dessutom tog jag alla ingredienser gånger 2.5 eftersom jag ville använda all köttfärs vi hade. Då blir det ju självklart mycket över när det bara är fyra som ska äta men det är ju gott med rester! Ihopklistrat blev det så här:

Persilje och fetabiffar

Ingredienser (för 10):
  • 1 kg färs
  • 10 msk ströbröd
  • 3.75 dl mjölk
  • 2 ägg
  • 4 nypor örtsalt
  • ca 2.5 krm vitpeppar
  • 4-5 msk finhackad lök
  • ca 250 g fetaost
  • ca 3 dl finhackad persilja (kanske mer, tog bara allt vi hade – enligt receptet ska det vara fyra)

  1. Smetigt

    Blanda ströbröd med mjölk och låt svälla i 10 minuter. Under tiden förbereder du de andra ingredienserna – eftersom jag var lite långsam fick minsmet svälla i ca 15 minuter.

  2. Blanda ner alla ingredienser och se till att allt blir jämt fördelat i smeten. Användandet av händer i blandningen av smeten är starkt rekommenderat!
  3. Forma till biffar och stek i stekpanna.
  4. Avnjut med vad du tycker passar – själv åt jag med ugnsrostade rotfrukter som blivit över från middagen i lördags.

Servering!

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.